Demokratiska diktatorsargument

Vi svenskar är mycket duktiga på att framhålla vilket demokratiskt föredöme Sverige är. Vi är inte sena att kritisera och fördöma odemokratiska och diktatoriska tilltag varhelst de visar sig i världen. Vi hyllar och vurmar för demokratin, som varandes det allra viktigaste vi har. Och samtidigt orkar vi inte själva gå och rösta.

I förra Europaparlamentsvalet röstade bara knappt 38 % av de röstberättigade. Hade jag varit diktator i något obskyrt land hade detta varit ett ovärderligt slagträ att använda mot frihets- och demokratikämpar. Det hade varit ett högst trovärdigt argument att använda till folket som törstar efter samma demokratiska rättigheter som vi håller så högt. "Varför bryr ni om att bråka för att få demokrati? Det är ändå ingenting ni kommer att utnyttja om vi inför det. Titta på Sverige!"

Det är snart dags igen för val till Europaparlamentet. Låt oss hoppas att vi inte ger demokratins alla motståndare runt om i världen ännu ett argument för sin sak.

Bönhörd!

Jag har spenderat helgen - från i fredags eftermiddag - till söndag kväll med att delta på förbundstämma för Moderaterna i Stockholms stad, med ett stort idékonvent "Politiker 08" under lördagen. Många kloka beslut fattades på såväl konvent som stämma, men som förespråkare av ett mer stimulerande företagarklimat var det ett sensationellt bra förslag som klubbades igenom idag. Förbundsstyrelsen hade lagt fram en proposition kallad "Företagspolitiskt program för Moderaterna i Stockholms stad och län" och den innehöll ett stort mått av såväl lyhördhet för de krav som många företagare har, som ett politiskt mod att våga föreslå satsningar som ger såväl ofödda som befintliga företag en helt ny arena att verka på.

Bland förslagen finns sänkt arbetsgivaravgift ner till den lägsta inom EU (samt ett delförslag om ett grundavdrag för avgiften som jag själv förespråkat länge). Det föreslogs också att helt avskaffa 3:12 reglerna vilket - med tanke på mitt förra inlägg - naturligtvis applåderas. Totalt bestod propositionen av 32 mycket välkomna - och konkreta - förslag om allt från att minska regelbördan för företagarna och bättre villkor för hur man kan fondera vinstmedel till starkare socialförsäkringsskydd och bättre rättsäkerhet i skattefrågor.

Att säga att man blivit bönhörd är kanske att ta ut segern i förskott eftersom det ju inte var landets lagstiftande församling som antog propositionen. Men Moderaterna i Stockholm är ett inflytelserikt förbund och med hjälp av fortsatt arbete att föra dessa frågor allt högre upp i beslutshierarkin finns alla förutsättningar om att förslagen kan bli verklighet för landets alla företagare inom en snar framtid. Och då kan jag lova att det kommer hända saker med landets tillväxt.

Bort med straffskatt på företagande

Igår presenterade HMs huvudägare Stefan Persson sonen Karl-Johans lön från det att han tillträder som bolagets nye vd senare i år. 11 miljoner plus en premiebaserad pension på cirka 30 % av lönen. Ett väl så guldkantat avtal alltså för en ung man, men trots den senaste tidens mediestorm kring förmånliga avtal hörs ingen diskussion kring detta. Och inte heller kring det faktum att Stefan Persson nu också tar ut en rekordhög utdelning på 4,7 miljarder ur bolaget. Men det är väl förvisso inte så märkligt att kritikerna håller tyst om detta. Det skulle vara ganska magstarkt att kritisera familjen Persson för hur man förvaltar och fördelar sina egna pengar. De flesta unnar nog familjen sin förmögenhet, med all rätt. Och de övriga aktieägarna i H&M har ingen anledning att klaga, de har haft en av den svenska börsens historiskt allra bästa aktier sett till totalavkastning.

Exemplet med H&M visar vilken styrka ett familjeägt bolag har – dels för affärsframgångarna och dels för omvärldens syn på bolaget. Den roffarmentalitet och giriga tjänstemannakultur som uppstår på de instutitionsägda företagen - som till exempel Skandia – har ingen grogrund i ett familjekontrollerat företag. Det stora problemet i Sverige är att skattelagstiftningen gynnar bolags utveckling från det familje/person-kontrollerade till det publikt kontrollerade. Det är extremt skattegynnat att vara huvudägare i ett bolag via börsen än som huvudägare till ett onoterat bolag. Det är ytterst få företagare som bibehåller en så stor ägarandel som H&Ms huvudägare Stefan Persson – med nästan 70% av aktierna – och många företag som hamnar på börsen förlorar den entreprenörsanda som fanns när det var helt kontrollerat av grundaren. En lagstiftning som tog hänsyn till denna verklighet skulle få mycket stora effekter på hur många småföretag som växer till att bli medelstora och stora företag. De såkallade 3:12 reglerna som lägger en tung börda på fåmansbolag är ett av dessa ok som – ifall de lyftes av företagarnas axlar – skulle få en både snabb och välbehövlig effekt på såväl tillväxt som sysselsättning.

Bra Entreprenörs-TV?

SVTs satsning på realityformatet Draknästet - där entreprenörer får presentera sin idé och äska investeringar av fem riskkapitalister - är ett lovvärt initiativ. Det är hög tid att entreprenörskap uppmärksammas i tv-utbudet och att unga får andra förebilder än de som hittils illustrerats i dokusåporna. Det är också imponerande att se vilken initiativkraft som finns därute och det bekräftar vad jag hävdat länge - att alla har förutsättningar att förverkliga sina drömmar och bli sin egen lyckas smed.

Dessvärre cementerar programmet en gammal trist fördom - genom att förespegla att det nästan är omöjligt att lyckas som företagare. Drakarna cementerar också en uppfattning - som dock inte är en fördom - att det är mycket, mycket svårt att få riskvilligt kaptial till företag som befinner sig i uppstarts-skedet. Och den stora ironin är ju att det är här pengarna behövs allra bäst. SVTs drakar visar på en osedvanligt trist och feg inställning till de affärsidéer som presenteras och saknar all den dådkraft och initiativförmåga de själv sätter som grundkrav på entreprenörerna. De ironiserar över entreprenörernas krav på vilken andel de är beredda att släppa av sina företag och kallar dem "orealistiska", samtidigt som de i nästa andetag ställer ett minst lika orealistiskt motkrav tillbaka.

Sammantaget har detta resluterat att det inte blivit mer än några få spridda investeringar med ytterst lite pengar. Det kanske inte är hela världen. Men låt oss hoppas att programmets anda inte bidrar till att få människor med företagsdrömmar att stoppa tillbaks dem i byrålådan.