måndag 2 november 2009

Sossarnas hyckleri om småföretagandet

Efter socialdemokraternas kongress står det klart att även dem siktar in sig på att bli ett parti för småföretagarna, med ett antal utspel om entreprenörskap och företagande. Nu finns det nästan inget parti som profilerar sig med småföretagande, men problematiskt nog är det till stor del en enorm skillnad mot vad man säger och vad man i själva verket gör. Ta socialdemokraterna som exempel. Samtidigt som de med ena handen viftar med den mest färgglada småföretagarflagga, så kapar de med andra handen en av de mest lyckade småföretagssatsningarna på många år; avdraget för hushållsnära tjänster. Aldrig tidigare har så många småföretag startats på så kort tid inom tjänstesektorn, som när de hushållsnära tjänsterna infördes. Lägg därtill att de som startade dessa företag i stor utsträckning startades av grupper som vi behöver fler av inom nyföretagandet; kvinnor, invandrare, långtidsarbetslösa etc. Att kalla sig småföretagarvänlig samtidigt som man skjuter en sådan satsning i sank är naturligtvis inget annat än rent hyckleri.

torsdag 29 oktober 2009

Vad är en bra kandidat?

Nu har moderaternas provval i Stockholms stad dragit igång och fram till den 23:e november kan medlemmarna bekanta sig med alla kandidaterna. Jag var naturligtvis väldigt nyfiken på vilka medtävlare jag har till riksdagslistan och kunde dels konstatera att det är väldigt många och dels att många är mycket välmeriterade inom politiken.

De allra flesta driver en, eller ett par, profilfrågor som ligger dem varmt om hjärtat, precis som jag själv har valt att inrikta mig mot småföretagarfrågor . Ganska få framhäver de personliga egenskaper och fördelar som gör dem speciellt lämpade att vara riksdagsledamöter. Men frågan är kanske om inte detta är en viktigare fråga än vilken politisk agenda man har. Som enskild ledamot i riksdagen har man naturligtvis ett mycket begränsat inflytande över vilken politik som skall föras. Och detta är ju den naturliga ordningen. Lagstiftningen styrs av EU-direktiv, av stämmobeslut som partierna har fattar och politisk inriktning som bestäms gemensamt i riksdagsgrupperna. För oss moderater är det naturligtvis också viktigt att ta in våra allianskollegors syn i alla väsentliga frågor.

Men om det enskilda inflytandet för en ledamot minskar, hur kan då dennes personliga kvalifikationer öka i betydelse? Jo! Rätt utnyttjat är en riksdagsplats den kanske främsta plattformen man kan ha för opinionsbildning. Och kan man väcka allmänhetens intresse och bilda opinion för viktiga frågor som därefter får en plats på den politiska dagordningen, har man faktiskt ett stort reellt inflytande. Mycket större än vad man som ledamot har genom att skriva motioner eller delta i utskottsarbete.

Med utgångspunkt från detta kan man ju fråga sig varför så få ledamöter – oavsett partifärg – gör något större väsen av sig i den allmänna debatten. I moderaterna finns några verkligt aktiva och dukiga förebilder i riksdagen; Henrik von Sydow inom det juridiska området, Anna Kinberg Batra inom EU-politiken och Sofia Arkelsten inom miljö- och klimatområdet. Men förutom dessa – och en handfull andra – hur många andra gör verkligen nytta av sin plattform som riksdagsledamot? Dessvärre är det allt för få. Som riksdagsarbetet är utformat i dag krävs att man som ledamot själv tar initiativ och har egen drivkraft nog att väcka frågor och göra skillnad. Ledamöter med entreprenörskraft helt enkelt. Och den sortens individer är det inte överfullt av i kammaren. Så precis som Sverige behöver mer av entreprenörskraft är jag helt övertygad om att riksdagen också behöver mer av den varan.

torsdag 10 september 2009

Om småföretagarna och finanskrisen i Aktuellt

Jag har precis haft besök från Aktuelltredaktionen som med anledning av att det var ett år sedan Lehman Brothers kraschande nu gör ett inslag om hur finanskrisen har påverkat oss småföretagare.

Finanskrisen gjort det mycket svårare för småföretag att få finansiering via bankerna vilket skapar problem, dels för den dagliga driften för många, men också för nya investeringar.

Den rådande situationen avslöjar också hur beroende småföretagarna är av bankernas välvilja för att lösa sin finansiering, vilket i sin tur är en politisk fråga. Till skillnad från storbolagen missgynnas nämligen småföretagen av de rådande skattereglerna på flera sätt:

-Att investera egna pengar i sitt bolag är extremt missgynnat för småföretagare. Sätter du dina pengar på börsen kan du lagligen komma undan med en dryg procents avkastningsskatt om du köper aktier via de populära kapitalförsäkringarna. Vill du däremot investera i ditt eget företag får du skatta uppåt hela 57% av din avkastning.

-Externt kaptial från någon som vill investera i ditt företag beskattas visserligen i vissa fall lägre än företagarens egna investering (när det borde vara lika lågt) men fortfarande är en börsinvestering skattemässigt gynnad för de flesta investeringar.

-En bank kan ta vilken ränta som helst av dig och de passar verkligen på att ta räntor uppemot 10% av många småföretagare, trots att vi har ett lågränteläge. Lånar du själv ut till ditt företag är du strikt reglerad av Skatteverket hur mycket ränta du får ta av ditt företag. Tar du en ränta som de tycker är för hög dubbelbeskattas du för något som kallas "Förtäckt utdelning".

Detta är bara några - vid första anblicken måhända obetydliga - regler som gäller för småföretagen. Men i sitt sammanhang, och på toppen av alla andra regler och skatter vi måste bära, inser man snabbt att vi måste prioritera en politik som gynnar tillväxten i Sveriges alla småföretag.

Håll utkik i SVT´s Aktuellt, senast fredag sa de att inslaget skulle sändas.

fredag 4 september 2009

Tillväxten kräver en Företagarombudsman i Riksdagen 2010

Tillväxten behöver en Företagarombudsman Sveriges Riksdag!

Jag har startat och drivit företag i över 20 år och jag vet vilka utmaningar det innebär att försörja sig som företagare och vad som krävs för att växa. Men jag vet också vilken fantastisk känsla det är att vara herre över sin egen skapelse, över sin egen tid och sin egen inkomst. Sverige har en lång tradition av framgångsrikt företagande och entreprenörskap, men i många avseenden kämpar vi småföretagare i motvind. Ett av skälen till denna motvind, tror jag, är att det i det politiska etablissemanget finns alldeles för få som verkligen försörjt sig under längre perioder som egna företagare. Jag tror inte vi kan nå ett politiskt klimat, där företagen kan blomstra i sin fulla potential, om inte fler människor med handfast erfarenhet av företagande och entreprenörskap tar plats i de politiska salongerna. Därför kandiderar jag till Sveriges Riksdag 2010 för Moderaterna i Stockholms stad, så att vi alla kan få del av det värde som kommer skapas när vi låter våra företagare jobba i medvind!

Här är två viktiga skäl till att det behövs någon som brinner för småföretagen och entreprenörerna i riksdagen:

1 . Småföretagarna har kraften att lyfta Sverige
Alla nya nettoarbetstillfällen de senaste åren har kommit i de små och mellanstora företagen och allra flest i de med upp till 10 anställda. Det är i dessa företag även framtidens tillväxt kommer att ske. Över 200 000 småföretag säger att de både vill och behöver anställa. Men bland annat höga arbetsgivaravgifter, orättvis beskattning och snåriga regler sätter effektivt hinder i vägen.
I Sverige finns över 900 000 företag och nästan lika många företagare. De är faktiskt trädet som vi alla skördar välfärdens frukter ifrån. I Sveriges Riksdag finns däremot alltför få ledamöter som har den bakgrund och erfarenhet som krävs för att veta vilka beslut som behövs för att vi skall få företagarna att lyfta vår tillväxt och välfärd till nya höjder.

2 . Ge fler möjligheten att förverkliga sina drömmar.
Att vara företagare handlar inte bara om att man bidrar till Sveriges välstånd och välfärd – i hög grad handlar det också om att man förverkligar sig själv och sina drömmar. En färsk undersökning visar att ungefär hälften av alla svenskar är intresserade av att starta eget. Det finns alltså en enorm potential där ute – allt från människor som vill starta eget för att de vill styra över sin egen tid till de som har ambitioner att bli vår nästa Ingvar Kamprad eller Niklas Zennström.
Att de två entreprenörerna jag nämner är svenskfödda män är ingen tillfällighet. Därför vill jag påpeka vilken enorm resurs för nyföretagande och entreprenörskap vi har bland till exempel kvinnor och invandrare. Bara 5% av alla patent söks till exempel av kvinnor och mig veterligen är kvinnor precis lika kreativa – om inte mer kreativa – som män. Och när det gäller invandrare finns drivkraften där i överflöd och kan vi bara hjälpas åt att kanalisera den kommer vi ta ett jättesprång i såväl tillväxt som integration. Nya idéer är resultatet av nya tankar och vilka kan inte bidra med dessa bättre än våra nya svenskar?

Sverige behöver fler och mer livskraftiga företag. Och Sveriges företagare behöver en starkare röst i riksdagen. Det tjänar vi alla på i form av ökad tillväxt, höjt välstånd och bättre välfärd. En röst på mig i Moderaternas provval för Stockholms stad är en röst på just detta!

fredag 12 juni 2009

Småföretagen tar över

Jag har länge hävdat att småföretagen är ett betydligt större hopp för den svenska ekonomin, än storbolagen. Mycket fakta tyder också på detta, bland annat är småföretagen inte lika benägna att varsla i lågkonjunkturens spår och det är i princip uteslutande de små företagen som står för de nyrekryteringar som sker just nu.

Visst är det mot bakgrund av detta ett ganska spännande tecken i tiden ett småföretag - den lilla biltillverkararen Koenigsegg i Ängelholm - utpekas som köpare till ett av landets mest tradtionstyngda storföretag SAAB Automobil.

onsdag 13 maj 2009

Demokratiska diktatorsargument

Vi svenskar är mycket duktiga på att framhålla vilket demokratiskt föredöme Sverige är. Vi är inte sena att kritisera och fördöma odemokratiska och diktatoriska tilltag varhelst de visar sig i världen. Vi hyllar och vurmar för demokratin, som varandes det allra viktigaste vi har. Och samtidigt orkar vi inte själva gå och rösta.

I förra Europaparlamentsvalet röstade bara knappt 38 % av de röstberättigade. Hade jag varit diktator i något obskyrt land hade detta varit ett ovärderligt slagträ att använda mot frihets- och demokratikämpar. Det hade varit ett högst trovärdigt argument att använda till folket som törstar efter samma demokratiska rättigheter som vi håller så högt. "Varför bryr ni om att bråka för att få demokrati? Det är ändå ingenting ni kommer att utnyttja om vi inför det. Titta på Sverige!"

Det är snart dags igen för val till Europaparlamentet. Låt oss hoppas att vi inte ger demokratins alla motståndare runt om i världen ännu ett argument för sin sak.

söndag 10 maj 2009

Bönhörd!

Jag har spenderat helgen - från i fredags eftermiddag - till söndag kväll med att delta på förbundstämma för Moderaterna i Stockholms stad, med ett stort idékonvent "Politiker 08" under lördagen. Många kloka beslut fattades på såväl konvent som stämma, men som förespråkare av ett mer stimulerande företagarklimat var det ett sensationellt bra förslag som klubbades igenom idag. Förbundsstyrelsen hade lagt fram en proposition kallad "Företagspolitiskt program för Moderaterna i Stockholms stad och län" och den innehöll ett stort mått av såväl lyhördhet för de krav som många företagare har, som ett politiskt mod att våga föreslå satsningar som ger såväl ofödda som befintliga företag en helt ny arena att verka på.

Bland förslagen finns sänkt arbetsgivaravgift ner till den lägsta inom EU (samt ett delförslag om ett grundavdrag för avgiften som jag själv förespråkat länge). Det föreslogs också att helt avskaffa 3:12 reglerna vilket - med tanke på mitt förra inlägg - naturligtvis applåderas. Totalt bestod propositionen av 32 mycket välkomna - och konkreta - förslag om allt från att minska regelbördan för företagarna och bättre villkor för hur man kan fondera vinstmedel till starkare socialförsäkringsskydd och bättre rättsäkerhet i skattefrågor.

Att säga att man blivit bönhörd är kanske att ta ut segern i förskott eftersom det ju inte var landets lagstiftande församling som antog propositionen. Men Moderaterna i Stockholm är ett inflytelserikt förbund och med hjälp av fortsatt arbete att föra dessa frågor allt högre upp i beslutshierarkin finns alla förutsättningar om att förslagen kan bli verklighet för landets alla företagare inom en snar framtid. Och då kan jag lova att det kommer hända saker med landets tillväxt.

onsdag 6 maj 2009

Bort med straffskatt på företagande

Igår presenterade HMs huvudägare Stefan Persson sonen Karl-Johans lön från det att han tillträder som bolagets nye vd senare i år. 11 miljoner plus en premiebaserad pension på cirka 30 % av lönen. Ett väl så guldkantat avtal alltså för en ung man, men trots den senaste tidens mediestorm kring förmånliga avtal hörs ingen diskussion kring detta. Och inte heller kring det faktum att Stefan Persson nu också tar ut en rekordhög utdelning på 4,7 miljarder ur bolaget. Men det är väl förvisso inte så märkligt att kritikerna håller tyst om detta. Det skulle vara ganska magstarkt att kritisera familjen Persson för hur man förvaltar och fördelar sina egna pengar. De flesta unnar nog familjen sin förmögenhet, med all rätt. Och de övriga aktieägarna i H&M har ingen anledning att klaga, de har haft en av den svenska börsens historiskt allra bästa aktier sett till totalavkastning.

Exemplet med H&M visar vilken styrka ett familjeägt bolag har – dels för affärsframgångarna och dels för omvärldens syn på bolaget. Den roffarmentalitet och giriga tjänstemannakultur som uppstår på de instutitionsägda företagen - som till exempel Skandia – har ingen grogrund i ett familjekontrollerat företag. Det stora problemet i Sverige är att skattelagstiftningen gynnar bolags utveckling från det familje/person-kontrollerade till det publikt kontrollerade. Det är extremt skattegynnat att vara huvudägare i ett bolag via börsen än som huvudägare till ett onoterat bolag. Det är ytterst få företagare som bibehåller en så stor ägarandel som H&Ms huvudägare Stefan Persson – med nästan 70% av aktierna – och många företag som hamnar på börsen förlorar den entreprenörsanda som fanns när det var helt kontrollerat av grundaren. En lagstiftning som tog hänsyn till denna verklighet skulle få mycket stora effekter på hur många småföretag som växer till att bli medelstora och stora företag. De såkallade 3:12 reglerna som lägger en tung börda på fåmansbolag är ett av dessa ok som – ifall de lyftes av företagarnas axlar – skulle få en både snabb och välbehövlig effekt på såväl tillväxt som sysselsättning.

fredag 1 maj 2009

Bra Entreprenörs-TV?

SVTs satsning på realityformatet Draknästet - där entreprenörer får presentera sin idé och äska investeringar av fem riskkapitalister - är ett lovvärt initiativ. Det är hög tid att entreprenörskap uppmärksammas i tv-utbudet och att unga får andra förebilder än de som hittils illustrerats i dokusåporna. Det är också imponerande att se vilken initiativkraft som finns därute och det bekräftar vad jag hävdat länge - att alla har förutsättningar att förverkliga sina drömmar och bli sin egen lyckas smed.

Dessvärre cementerar programmet en gammal trist fördom - genom att förespegla att det nästan är omöjligt att lyckas som företagare. Drakarna cementerar också en uppfattning - som dock inte är en fördom - att det är mycket, mycket svårt att få riskvilligt kaptial till företag som befinner sig i uppstarts-skedet. Och den stora ironin är ju att det är här pengarna behövs allra bäst. SVTs drakar visar på en osedvanligt trist och feg inställning till de affärsidéer som presenteras och saknar all den dådkraft och initiativförmåga de själv sätter som grundkrav på entreprenörerna. De ironiserar över entreprenörernas krav på vilken andel de är beredda att släppa av sina företag och kallar dem "orealistiska", samtidigt som de i nästa andetag ställer ett minst lika orealistiskt motkrav tillbaka.

Sammantaget har detta resluterat att det inte blivit mer än några få spridda investeringar med ytterst lite pengar. Det kanske inte är hela världen. Men låt oss hoppas att programmets anda inte bidrar till att få människor med företagsdrömmar att stoppa tillbaks dem i byrålådan.

torsdag 30 april 2009

Moderaterna största parti

Om den opinionsmätning som Synovate publicerade idag håller sig fram till Europaparlamentsvalet om drygt en månad, kommer Moderaterna bli landets största parti. Det är i så fall första gången sedan 1914 som inte Socialdemokraterna är störst parti i ett nationellt val. Att Socialdemokraternas storhetstid är förbi förstår alla som studerar deras politik närmare - att det bekräftas i ett nationellt val öppnar förhoppningsvis för att ännu fler människor skall göra denna viktiga insikt.

onsdag 29 april 2009

Socialdemokraternas räknemirakel

"Vi lovar 100 000 fler jobb och praktikplatser", säger socialdemokraterna i samband med att de idag presenterade sin skuggbudget. I inledningen till artikeln där Mona Sahlin och Thomas Östros presenterar sitt förslag slår man fast att jobben är den allra viktigaste frågan just nu och man går till och med långt att man säger att "Klarar man inte jobben då klarar man inte välfärden eller ekonomin".

Så långt håller jag med. Den offentligt finansierade välfärden är beroende av att människor jobbar så att överskottet kan fördelas gemensamt. Problemet är bara att socialdemokraterna här fastnar i ett cirkelresonemang. De 100 000 nya jobb - jobb som de alltså hävdar är en förutsättning för att välfärden och ekonomin skall klaras - är inom samma offentliga sektor som de skall finansiera.

Hela deras räknexperiment går ut på att ge framförallt kommunerna flera miljarder för att de via statsbidrag skall betala löner och praktikplatser. Men att bara skicka runt bidrag ger inte någon tillväxt. Att flöda ut bidrag i systemen skapar visserligen en del jobb och praktikplatser, men inte den sortens jobb som behövs för att klara välfärden och ekonomin.

Till och med Mona Sahlin och Thomas Östros verkar ha insett detta under tiden de författat sin debattartikel. Mot slutet i sin artikel har de med ett litet - men mycket viktigt tillägg när de skriver at deras politik ger 100 000 fler jobb, praktikplatser och utbildningsplatser. Just det. Och lite tidigare i texten kan man läsa att denna sentillkomna detalj innefattar hela 50 000 utbildningsplatser. Med andra ord bara 50 000 jobb och praktikplatser kvar. Och frågan är ju fortfarande; hur många av dessa uppfyller kraven för att verkligen bidra till att klara välfärden och ekonomin.