Vad är en bra kandidat?

Nu har moderaternas provval i Stockholms stad dragit igång och fram till den 23:e november kan medlemmarna bekanta sig med alla kandidaterna. Jag var naturligtvis väldigt nyfiken på vilka medtävlare jag har till riksdagslistan och kunde dels konstatera att det är väldigt många och dels att många är mycket välmeriterade inom politiken.

De allra flesta driver en, eller ett par, profilfrågor som ligger dem varmt om hjärtat, precis som jag själv har valt att inrikta mig mot småföretagarfrågor . Ganska få framhäver de personliga egenskaper och fördelar som gör dem speciellt lämpade att vara riksdagsledamöter. Men frågan är kanske om inte detta är en viktigare fråga än vilken politisk agenda man har. Som enskild ledamot i riksdagen har man naturligtvis ett mycket begränsat inflytande över vilken politik som skall föras. Och detta är ju den naturliga ordningen. Lagstiftningen styrs av EU-direktiv, av stämmobeslut som partierna har fattar och politisk inriktning som bestäms gemensamt i riksdagsgrupperna. För oss moderater är det naturligtvis också viktigt att ta in våra allianskollegors syn i alla väsentliga frågor.

Men om det enskilda inflytandet för en ledamot minskar, hur kan då dennes personliga kvalifikationer öka i betydelse? Jo! Rätt utnyttjat är en riksdagsplats den kanske främsta plattformen man kan ha för opinionsbildning. Och kan man väcka allmänhetens intresse och bilda opinion för viktiga frågor som därefter får en plats på den politiska dagordningen, har man faktiskt ett stort reellt inflytande. Mycket större än vad man som ledamot har genom att skriva motioner eller delta i utskottsarbete.

Med utgångspunkt från detta kan man ju fråga sig varför så få ledamöter – oavsett partifärg – gör något större väsen av sig i den allmänna debatten. I moderaterna finns några verkligt aktiva och dukiga förebilder i riksdagen; Henrik von Sydow inom det juridiska området, Anna Kinberg Batra inom EU-politiken och Sofia Arkelsten inom miljö- och klimatområdet. Men förutom dessa – och en handfull andra – hur många andra gör verkligen nytta av sin plattform som riksdagsledamot? Dessvärre är det allt för få. Som riksdagsarbetet är utformat i dag krävs att man som ledamot själv tar initiativ och har egen drivkraft nog att väcka frågor och göra skillnad. Ledamöter med entreprenörskraft helt enkelt. Och den sortens individer är det inte överfullt av i kammaren. Så precis som Sverige behöver mer av entreprenörskraft är jag helt övertygad om att riksdagen också behöver mer av den varan.